Nu var det ett tag sen jag skrev insåg att jag inte ens delat mitt tidigare inlägg vilket jag rekomenderar er att läsa ganska känslomässigt och rakt från hjärtat....

Det har varit en känslomässig stressig period under dom senaste veckorna här hemma med allt mellan himlen gjort vet knappt vart ja ska börja bena ut vad som har hänt...

Fick valpar här efter vår fina tik Cashmir myran som hon kallas här hemma ... mitt i detta hade vi möhippa för min kompis therese som ska gifta sig här i sommar vilket fin bröllop det kommer bli är så himla
Glad att jag får vara brudtärna på erat bröllop <3 mitt i all röra så får myran mjölkstocking utan att gå in på detaljer så fick vi åka akut in till veterinären och börja flaskmata hennes valpar ( var 3 timme) kan säga att det är inte lätt att få alla att ta flaska... men efter att vara envis så funkar det.. Candy har hoppat in som stand in mamma ... vilken fantastisk tik hon är klart man säger så om sina hundar men hon är verkligen en mentalt stabil hund och är så jäääävla snäll hon tog på sig rollen låter dom till och med tutta på henne trotts att hon inte har nån mjölk och tvättar och fixar helt fantastisk tik. I och med detta flaskmatande kan ni fatta att det typ inte blir någon som helst sömn för mig dom senaste två veckorna vilket inte är så himla
Optimalt.
förra lördagen alltså inte nu i helgen utan lördagen där innan så hade vi då planerat in en möhippa vi överraskade therese på hennes jobb på morgonen hon blev väldigt chockad och överraskad vilket var superkul verkligen :) dagen vart otroligt lyckad med fint väder och bra uppstyrt tur att jag har så många fina vänner runt omkring mig som styr upp och fixat Madde Anne och Fredrik och Christer tusen miljoners tack till er ni gjorde våran dag / kväll helt underbar utan er hade det aldrig varit möjligt vilka vänner man har va? Låt dom aldrig underskattas eller tags föregivet <3

Sen har veckorna varit full med flaskmatade återigen vilka vänner jag har som har ställt upp med avlastning ingen nämd men ingen glömd även Ellen Christers syster som spenderade helgen hos oss för avslastning med barnen då Christer behövde flaskmata valparna då jag drog till Skåne själv på hundutställning där det gick otroligt bra för oss redbull räddade mitt skinn i helgen kan jag säga .... då man är sömnlös....

Nu väntar jag min kull valpar efter Cornelia i skrivande stund flåsar och har det tufft hon är beräknad på fredag får se om det blir tidigare.

Ha en bra dag i sommarvärmen

I natt så började jag lyssna på en podd om hästgården snälla gå in och lyssna det är en sann historia finns på podcast P1 dokumentär.

Jo varför berör detta hjärtat så otroligt ?
Jag har själv ridit och tävlat för den hästgården det var där jag lärde mig allt jag kan om hästar det var mitt liv under många många år jag älskade miljön friheten livet med hästar är en så JOY to life - ni som inte har upplevet det med hästar och det som man får tillbaka genom ridning ni kommer tyvärr aldrig förstå...
det började med att jag och mina syskon var på en drop in dag där man fick provrida och pröva på olika saker i stallet jag lixom mina syskon fastnade direkt min lilla syster började rida som 2 åring det är alltså 20 år sen vi började med att rida 1 gång i veckan och sedan fick man gå på sitt första ridläger jag hade en fantastisk ridlärare Anna hon var och jag anser en i dag att hon är den bästa ridläraren jag någonsin haft hon har lärt mig precis allt hon var inte bara min ridlärare hon var som en storasyster en trygghet jag blev även god vän med hennes två jämnåriga döttrar vi hade väldigt väldigt kul tillsammans jag anvacerade och fick börja gå på hopp och dressyr grupperna man hjälpte till i stallet jag älskade att vara där <3 pluggade på bussen vi bodde i Spånga då och pendlade till Ekerö där stallet ligger det är en lång resväg både dit och hem ridningen och stallet och vännerna var allt verkligen vi kämpade vi tävlade har mitt bästa minne ever ... från den tiden jag red på en häst som hette penny hon var den bästa hästen hon tyckte inte barnkektionenerna var så kul kanske men så fort det var hoppning på schemat så vaknade hon till liv hon tyckte doc inte om att åka transport men den gången så bestämde vi att vi skulle tävla i sorrunda tror det var allsvenskan minnet sviker mig lite då jag försträngt mkt anledning får ni veta längre ner i inlägget.

Anna gick barnan med oss hon beskrev allt i detalj hur jag skulle tänka rida vägar galloppsprång omhoppningsvängar allt allt var alltså planerat och så red vi omgången och vi fick placering tror det var 7 e plats jag var så himla himla stolt och det kanske var en av det bästa dagarna i mitt liv att lyckas och kunna ta exsagta direktiv... jag var inte bäst alls dom andra tjejerna var mycket duktigare en vad jag var jag var hård i handen och fick mkt bastning på det på träningarna...

Anna för mig har betytt så otroligt mycket hon har guidat mig inte bara i ridning utan i övriga livet oxå är så tacksam <3

Vad hände ?
Jo man var tonåring började röka tidigt gömde cigaretterna smygrökete i stallet mycket snack om killar hit och dit - jag och Sophie var busiga och vi bråkade som syskon oxå och skratta otroligt mycket bara jag skriver nu så ploppar minnen upp.

Jag i mina tonår var en jobbig kaxig jävel som
Inte kunde hålla käften alltså inget filter what so ever... kände väl på mig att det inte stod helt rätt till i förhållandena på hästgården man kände av energier och små saker blev pusselbitar Sophie försa sig men det förklarades bort med nått annat om det togs upp igen.. jag var väl en drivande person fick lätt människor med mig för när jag började ana att nått inte var rätt - så behöve hästgårdens idiot man som kallas Mårten i denna podd behövde få bort mig eftersom
Jag var en risk person som började närma mig och inte var en nöt att knäcka jag var inte heller en personlighetstyp som passade in.

Efter en träning så kallades alla föräldrar upp till cafet till ett så kallat krismöte och alla kom min mamma kunde inte komma då hon var ny opererad - det ska ju Mårten vara glad för i dag för hon skulle rivit upp hus i helvete ja ni som känner min mamma ni vet ju!

Pappa kom dit och "Mårten" förde talan att jag var dålig och sabbade för dom andra skapade dålig stämning att jag drack alkohol utgjorde mig totalt i mina känsligaste tonår framför alla mina vänner och deras föräldrar jag minns hur jag satt och nöp mig själv för att inte börja gråta försökte hålla mig stark hela tiden me tårtan kom endå - jag fatta inte vad som hände där och då jag har ju ett annat perspektiv i dag det är länge sedan nu men där och då var jag ett barn som han ryckte i väg hela mitt liv nått som jag brann för och älskade och la min tid och skäl på min bästa vän Sophie fick jag aldrig mer träffa det var som en emotionell bergochdalbana jag trodde till och med själv på att jag hade gjort fel - och tänkte för i helvete Andrea kan du aldrig hålla käften ... varför sa jag så varför sig ... la skulden på mig själv den natten sov jag ingenting grät mig igenom den dagen efter så åkte jag och pappa ut till stallet hämta alla mina saker sa hejdå till hästarna i stallet och så hade jag väl funnit nån slags tuffhet tillbaka ... och tänkte en vacker dag kommer jag tillbaka .... och då ska jag visa er... och tiden efter har innefattat många mardrömmar - tänk om jag möter dom i brommaplan hur ska jag agera ... jag mötte Sophie i brommaplan några år senare minns att jag vart kall och situationen var så konstig vi börja prata på tunnelbanan vi pratade lite kort om minnen och att vi saknade varandra träffade även dom andra stalltjejerna nån gång på nån student och middag .. men ändå haft denna längtan tillbaka hade ett uppehåll i 10 år och sen kunde inte hästtarmen hålla tillbaka längre - det jag gjorde var allt förtränga allt alla minnen alla känslor la focus på hunderiet i stället där vi är
Otroligt framgångsrika nu i dag...

I somras så lämnade jag tillbaka min foderhäst och sa nä nu ska jag fan inte hålla på med hästar ... men så kunde jag inte låta bli att skriva med Sophie på fb om hon hittar en häst som det står Andrea på hör av dig och det gick 8 mån ca sen så var hon och Anna i England och då ringer Sophie jag har hittat honom... jag hannar väl i ett chocktillstånd och tänker detta är väl ödet ? Jag tror på carma och öden och att det finns en mening på att vi prövas på tusen olika sett för att se om vi pallar att ställa oss upp igen...

Och hon kommer från England han hade inte visat sin bästa sida när han kom till Sverige direkt men det var ändå ödet känslan som tog över - åker dit fast Anna sa nej Andrea denna häst skickar vi tillbaka han är
Knäpp i huvudet ... så kände det bara nä fan jag måste få se det med egna ögon så jag åker ut han lägger sitt huvud i min famn så kände jag bara det är så rätt och på den vägen blev tillbaka och nått jag är så otroligt tacksam över är att få tillbaka Anna och Sophie tusen tack verkligen ... nu hoppas vi att Anna får tillbaka gården det är min högsta önskan att Anna får komma tillbaka för jag längtar dit och önskar att vi kan avsluta och påbörja en ny resa tillsammans <3

Tacksamhet kärlek realationer vänner

Jag är så tacksam att jag har så himla fina fina vänner runt omkring mig som finns i nöden finns på toppen och i dalen eller vart man en befinner sig i dom olika planen man har - att bibehålla och vårda sina realationer är nått som är otroligt viktigt.
Att vara en bra vän ska man kunna göra många saker till exempel kunna lyssna -ställa upp på varandra - att finnas där i sorg - i glädje - i tjat och gnäll- i glada roliga - i stressiga - i fattiga - livet som många lever i , inget att sticka under stolen med att det är toppar och dalar sen hur man hanterar dom olika sitvationerna det är det som verkligen betyder nått . Har du en vän eller kanske flera som när nöden sitter framför dörren har du en livlina en riktig vän en kompis i vått och torrt.

Jag har det och jag är så himla himla privilegiad att ha flera sådana vänner runt omkring mig ni vet vilka ni är ingen nämd vid namn men ni vet om och ni känner er träffade <3

Tusen tack jag hoppas jag kan återgälda er innom en snar jävla framtid <3<3

Ja Maxat livet kan vara i bland är det så man blir prövad ? Hur mycket kan man ta emot och lösa innan man ger upp ?

Känns som många av oss i alla fall alla runt om kring mig känns det som alla har så tufft nu med allt möligt.

Jag har själv en period där livet känns som
En prövning hur mycket pallar du på alla plan och hur löser du allt ?

Kan ta i från förgående vecka hade jätte mycket då skulle på fredagen hade jag ett viktigt möte som gick väldigt bra och man blev otroligt glad av utslaget och man hinner tänka fan vad skönt man ser ljuset i tunneln och PANG säger det bara så ringer mamma och då har inte pappa kommit hem som han brukar svarar inte i telefonen ni som inte känner mig eller min familj så är det så att min pappa är en vane människa som alltid kommer hem samma tid och har sina vanliga rutiner vilket gör detta väldigt oroande han har även diabetes är att tilllägga efter några telefonsamtal får vi äntligen tag på honom och han låter helt borta och han påstår sig vara på väg hem men efter många samtal fram och tillbaka så visar det sig att han är på väg åt fel håll tar honom ca 4 timmar hem vilket vi fattar att nått är helt fel han sluddrar och beteer sig konstigt och kan inte riktigt säga vart han är någonstans heller så vi vet inte vart vi ska hämta honom någonstans och jag själv var på väg till stallet med min kompis madde och hon är sjuksköterska och hon ber mamma att fråga om han vet vad för datum och personnummer så han inte fått en stroke eller liknade mamma ringer då upp honom igen och han blir självklart arg på mamma som ställer så dumma frågor .... tillslut kommer han hem och mamma frågar vad som hänt han förklarade att kollektivtrafiken var avstängd mamma hade kollat på nätet och detta stämde då inte med verkligheten... efter många om och men så förklarar han att han tappat minnet totalt och minns ingenting på dessa timmar väldigt oroväckande han åkte senare till sjukhuset dom kunde inte se nått konstigt så som stroke eller dyl men fler undersökningar kommer det bli.
Det var min fredag ... upp och ner kan man säga ...
lördagen då skulle vi ha trevlig familjedag tillsammans med Filippa och hennes familj ja det gick kämp rätt åt helvete då vi skulle köra transport med hästarna och Corteen blir skadad i transporten då bakbommen hade typ en mutter som han satt till sig på vägen dit vi skulle så när jag ska lasta ut ser man ett köttsår på hela rumpan så det var bara att lasta och åka in till klink och sy honom tur som jag hade var Victoria med mig hade inte klarat det utan henne för efter han blev sydd och vi skulle lasta på honom tog det fan 2 timmar jag var så nära på att ge upp totalt då armen domnade skit jobbigt var det tänkte nu släpper jag honom här .... då sa Victoria nu jääääävlat ska han på hon höll i sig i transporten och bara jag backar inte en enda meter nu nu jääääävlar ska han på och vad händer hon drar på honom på transporten han skulle behövt gått in ett halvt steg till men jag tryckte på bommen och man hör att Victoria inte andas och mina händer skakar för jag är så himla trött på känslomässigt och kroppsligt och när sprinten är på så tar vi båda en djupt djupt andetag och stänger allt och drar hem till stallet kontentan blev 14 dagar vila i sjukruta och penicillin sprutor och hej och hå tack till alla som hjälpt till med olika saker värda en guld stjärna alla ni <3
14 timmar höll vi på den dagen Christer fick åka hem och bada mina två hundar som skulle med till Västerås hundutställning dagen efter efter noga direktiv hur han skulle bada och täcke på osv dom var så fina jag fick föna när jag kom hem ... sov några timmar och det ända jag drömde om var att jag har nu förstört min häst och drömde typ tusen gånger att jag lasta honom och det gick inte .... söndagen då bestod av hundutställning i Västerås ... för er normala människor så låter det otroligt töntigt med hundutställning och det är det verkligen många ggr har jag tänkt tänk om vi skulle bedöma våra barn på detta vis ... men ja det är väl en livstil konstig sådan doc.

Hailey min dotter vaknade tidigt denna söndag morgon och ville följa med så hon fick hänga med vi åkte rätt tidigt och måste lyfta Hailey vilket tålamod att hänga med en heldag med oss på hundutställning inte så kul rätt mycket väntan var det men fantastiskt kul en helt "ny domare aldrig dömt någonsin i Sverige på engelsk springer spaniel från Italien han har ett helt eget perskpetiv och är inte påverkad av vem som håller i vad för det är det ofta så himla töntigt när hundarna bedöms så men detta vet man inget om eller vad han vill ha extra spännande men då våran stjärna börjar valpklassen Ceven han vinner en stor valpklass han glänste jag längtar tills han är junior för det hunden wow alltså så himla himla fin ingen var så fin kondition som han var och i päls och rörelserna får typ stå päls när jag tänker tillbaka Ida visa honom till utklassning WoW !
Sen var det dags för valpklassen tikar vi hade Corona Cevens syster och fina Cava domaren valde Corona som bästa valp och Cava som 2: a dom glänste älskar våra fantastiska valpar och dom är så lovade för framtiden Corona blev BIR valp och sen i finalen blev hon placerad som BIS-4
Domaren ööööööste verkligen tacksamhet och talade om för oss vilken fantastiskt kvalitet och att vi har så otroligt vackra hundar och att våra hundar var engelsk springer spaniel för honom det är ju helt fantastiskt att få höra som uppfödare så som man sliter och lägger pengar och kämpar och tid alla tusen timmar med pälsvård osv osv
Vår uppfödda hane blev bästa hane och Carro BIR och 2 bästa tik Cruella han bara älskade våra hundar fick så fruktansvärt fina kritiker - hörde då att nån hade fått spel på att jag råkade säga fel ålder på nån hund ja lätt hänt när man har 16 st inte precis som jag kollar alla födelsedatum varje vecka när vi är ute på utställningar hela tiden - hörde kommentaren att jag ljuger för att vinna ... luktar lite svenska avundsjukan eller ? Förstår ni nivån på hur sjuka människor det finns seriöst ? Hahaha tycket så synd om människor i bland verkligen helt sjukt men har man inte annat i livet utan det är livet så förstår jag att man måste lägga focus där och inte på rätt ställen - läste typ nånstans på fb vinner inte din hund så gör om gör rätt. Föd då upp bättre hundar och allt bättre en vad du gjort hittills och det är väl nått som fastna hos mig bli bättre helt enkelt .... men gillar inte domaren mina hundar då är väl det så kommer förfan en ny helg med nya möjligheter ... har lärt mig det med många år i hundvärlden på måndagen är allt bortblåst och sikta på nästa !!!!

Veckan därpå fortsatte i ett jävla svep dels häst rehab och allmän stress röddag och jag blev sjuk igen hosta och svårt med andningen bihålorna totalt igen täppnda detta har hållit på nu ja i 2 mån har haft alla jävla sjukdomar som ungarna släpar hem influensa vinterkräksjuka förkylning magsjuka förkylning igen och nu har jag lock för mitt ena öra för att bihålorna är helt täppta med snor Hahaha positiv är jag kanske inte i detta inlägg men Who cares jag är bara jag ...

Badning av hundar inför våran Gotlands resa älskar att resa till Gotland och om resultaten blir bra är det ännu roligare
Jag orkar inte rabbla här men vi vann det mesta .... Cruella blev BIR båda dagarna är så tacksam att domarna äntligen vågar sätta henne som BIR hon förtjänar verkligen detta blivit BIM flera ggr men hon ska stå som BIR hon är en sådan fruktansvärt jävla bra hund har allt i balans och presenteras alltid i högsta kondition ! Min stolthet hon vann även över alla raser och blev best in show vilket var höjdpunkten och lite revansch från förra året då Cissi vann allt båda dagarna !

Nu orkar jag inte skriva mer blir typ stressad tror inte allt är nämt heller .... njut av livet för det gör jag herrå

Sorg ... i bland vet man inte hur man ska hantera det som många vet så har Tim ( Avicii lämnat jorden som har inspirerat många i min åldersgrupp mina tankar går till hans anhöriga <3 får en att tänka till lite extra på ens nära och kära och vad som betyder nått och inte. Jag själv har gått eller går
Igenom sorg som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva själv för hoppet är det sista som överger en... jag förlorade min storebror som var en väldigt viktig person i mitt liv , min trygghet nån som jag såg upp till även fast han gjorde dumheter så fick jag i samband med det lära mig vad som var rätt och fel , jag fick lära mig den hårda vägen och jag har lärt känna mig på den hårda vägen hade inte han varit den han var hade jag aldrig blivit den jag är
I dag.

Man får perspektiv på livet som en jävla käftsmäll i ansiktitet ! Och att folk runt omkring kommer aldrig förstå eller kommer kunna känna eller axla den smärtan jag gått eller går igenom ... man tänker kunde jag gjort nått annorlunda kunde han varit här i dag ? Varför gjorde jag så ? Varför sa jag så? Letar anledningar till om jag kunde förändrat framtiden... känns så tufft att skriva det man tänker man blir så naken och man känner verkligen hur jobbigt det är fortfarande även fast åren går... människor i min omgivning kommer aldrig förstå att det gör ont så jävla ont i mig känns som det saknas en puzzelbit som värker i och känslan är att det är tomt och det ända jag gör är att försöka kväva känslan med olika saker.... det kan vara precis vad som helst.

Men inuti som gör det så ont precis som det vore om han gick bort igår.... i dag satte jag mig i bilen och jag känner att det luktar en parfym precis samma som han hade och tänkte nu har jag väl blivit tokig och frågar Christer om han kört min bil - han svarar nej- så antingen har jag blivit tokig eller så är saknaden så stor att jag till och med känner hans lukt genom sommarvärmen.... jag vet inte ... samma när man drömmer drömmar så när man möts i drömmen då är det så verkligt så man kan skojbråka och skratta ihop som om tiden har stannat för en sekund.

Mitt liv har inte stannat för att han inte finns mer tvärt om det har rullat i 100 km / timmen sen dess och är så glad att jag har tagit vissa beslut i livet som jag gjort vet att han sitter på sin moln bänk där uppe och tittar ner och ser vad jag gjort och att jag fullföljt det jag velat.
Och jag vet att han är stolt önskar bara att han fanns vid min sida som han gjort för mig i alla lägen alltid.

Svårt att formulera sig i text när tårarna rinner ner för kinderna dels för att det är otroligt svårt att öppna upp sig och låta andra förstå hur jävla tufft det är och hur jävla ont det gör fortfarande och hur svårt det är att ta tills sig smärtan och vad det gör med en.
But what does not kill you makes you stronger tänker jag och lever livet dag för dag och man får njuta varje dag med sina underbara barn sambo och familj och vänner <3

Hej på Er !

Nu tänkte jag försöka blogga ur mig allt jag har att säga bara för att....

Familj- livet
Många som bloggar skriver om allt bra i livet inte om det som är tufft och jobbigt....
det är både toppar och dalar med vänner familj relationer jag känner att jag lever i ett stort socialt liv dels med vänner , stall , jobb , grannar , i hundvärlden.

Nått som sker med människor i olika situationer i livet är makt pengar som styr allt ska vara så jävla pengar styrt och makt styrt vilket kan ta fram det värsta i människor tycker jag vilket är fruktansvärt trist.

I hundvärlden just där har väl vi blivit drabbade ganska tufft då en annan uppfödare inte har makten att bestämma vilka som får tävla eller ej- för denne handlar det om att vinna och om den inte gör det så ska den förstöra allt för oss vilket inte är så kul att man blir drabbad på
Många plan och inte för att man har ett annat liv utom detta. Vi trodde vi var goda vänner till den andra uppfödaren men i själva verket var det inte alls så man får tydligen inte tävla emot dom och om man skulle för Gud vinna över den uppfödaren så ska man bli straffad.

Då tänker jag hur seriöst funtad är man ?
Verkar inte vara många plan som funkar där inte det har verkligen tagit fram det värsta ut denna person på alla plan... för er som
Inte förstår så vann vi en uppfödargrupp över den andra uppfödaren vilket jag inte ser som en Big deal faktiskt vinner man inte hade dom inte den bästa uppfödargruppen för dagen helt enkelt. Dennes mamma pratat om solidaritet hindrar just vad hon menade med det om man talar i klartext ... skulle vi inte gått in för att vara solidariska mot den andra uppfödaren ? Skulle den andra uppfödaren gjort likadant mot oss? Nej aldrig det vet jag.
Man undrar vad som försiggår i vissa
Personers huvuden- varför vi ställer ut våra hundar det för att vi tycker det är kul och hundarna tycker det är kul i första hand i andra hand är det alltid kul att vinna men mitt liv förstörs inte om vi inte gör det det kommer alltid en ny helg med nya möjligheter.

Jag har lite annat att stå i en hundar jag har två underbara barn som tar det mesta av mig i tid och mitt sociala liv är uppbyggt ut efter dessa underbara kärlekar ???
Hailey som bara växer och växer varje dag får jag höra några nya saker från henne min livsglädje i livet , sen har jag min 1 åring Kimberly som just nu klättrar precis överallt och stoppar allt i munnen och herjar här hemma man plockar och fixar och hon drar fram precis allt ? det är väl så det ska vara livet som småbarns föräldrar.

Jag har även ett projekt en pålle som är under utbildning tanken är att jag ska tävla honom det är en del av min hobby alla köper gymkort jag har en häst ?? som jag spenderar min ensam tid hos - ni som inte är hästmänniskor kommer aldrig förstå detta men det är nått man totalt brinner för och det är helt underbart vi gör allt för att få tillbaka lite kärlek från detta djur ???? Corteen fyller 7 år den 25 okt .

Så ja kontentan av människor som inte har annat en en sak i livet ja ni kanske ska skaffa er fler en en hobby ?? jag har flera och försöker leva mitt liv ut till fingerspetsarna helst två liv för förstår inte hur man hinner med allt ????? Hur gör du får jag oftas frågan - ja jag brukar ställa mig samma fråga skiter i mindre viktiga saker smackar in allt i ett tidsschema och trycker in saker kanske är en typ optimist till en viss del sen har jag min man som ställer upp på mina konstigheter och det är ju inte lätt att leva med en kvinna med 100 bollar i luften hela tiden - jag vet älskling det är inte lätt .... men det funkar man sover mindre en den normala Svensson man får inte lata sig utan man kör på oavsett och tror att det blir lugnare säger man till sig själv ... Hahaha bara en överlevnads instinkt allt det ?? så funkar jag ??.


Trevlig fredag på er nu ska jag sätta fart med nästa projekt i sommar värmen